Det fascistiska tänkesättet: Hur Pahlavi-anhängare speglar klassisk fascism

Inledning: När oppositionen blir förtryckaren

I kampen om Irans framtid har ett oroande mönster framträtt bland Reza Pahlavis anhängare som kräver vetenskaplig granskning. Medan de presenterar sig som förespråkare för demokrati och frihet har en betydande del av Pahlavi-anhängarna anammat taktiker som fascismforskare skulle finna oroväckande bekanta: dödsrop mot politiska motståndare, attacker mot Nobels fredspristagare, skändning av intellektuellas gravar och krav på absolut lojalitet mot en enda ledare.

Detta är inte bara politisk oenighet. Som dokumenterats av forskare, journalister och till och med konservativa tankesmedjor som Middle East Forum och American Enterprise Institute, har rörelsen kring Reza Pahlavi uppvisat kännetecken som överensstämmer med klassiska definitioner av fascism. Nobelpristagaren Narges Mohammadi har beskrivit denna rörelse som att den blivit "oppositionen mot oppositionen"—en kraft som attackerar Irans egna demokratiaktivister snarare än att förenas mot Islamiska republiken.

Denna analys tillämpar Umberto Ecos inflytelserika akademiska ramverk om fascism för att undersöka dokumenterade beteenden inom Pahlavi-rörelsen. Bevisen tyder på att innan Islamiska republiken ens har fallit, sås fröna till en ny totalitarism.

Det akademiska ramverket: Umberto Ecos fjorton kännetecken för Ur-Fascism

1995 publicerade den berömde italienske filosofen och romanförfattaren Umberto Eco "Ur-Fascism" i The New York Review of Books. Uppvuxen under Mussolinis regim, utgick Eco från personlig erfarenhet och rigorös forskning för att identifiera fjorton kännetecken för vad han kallade "Evig Fascism"—mönster som återkommer i fascistiska rörelser oavsett tid eller plats.

Eco hävdade att fascism är "en suddig totalitarism, ett collage av olika filosofiska och politiska idéer, en bikupa full av motsägelser." Till skillnad från andra totalitära ideologier har fascismen ingen fast doktrin—den anpassar sig och muterar. Avgörande nog påpekade Eco att "det räcker att ett av dem [de fjorton kännetecknen] är närvarande för att fascismen ska kunna koagulera runt det."

De dokumenterade beteendena inom Pahlavi-rörelsen överensstämmer med flera kännetecken från Ecos ramverk. Detta är inte smutskastning; det är rigorös analys med etablerade akademiska kriterier.

"Död åt vänstern och Mujahedin": Elimineringen av oliktänkande

Sloganen "Död åt de tre korrupta: Mulla, Vänster, Mujahed" har spridits i Pahlavi-anhängarnas kretsar

Bland de mest oroande utvecklingarna i Pahlavi-rörelsen är framväxten av eliminationistisk retorik som riktar sig inte bara mot Islamiska republiken, utan också mot vänstern och medlemmar av andra oppositionsgrupper. Sloganen "Död åt de tre korrupta: mulla, vänster, mujahed" (på persiska: مرگ بر سه فاسد، ملا، چپی، مجاهد) har cirkulerat bland Pahlavi-anhängare.

I januari 2023 delade Yasmine Pahlavi—Reza Pahlavis fru—denna slogan i sin Instagram-story. Implikationerna är häpnadsväckande: medan "död åt mullorna" riktar sig mot ett politiskt system, riktar sig "död åt vänstern" mot miljontals iranier—fackföreningsmedlemmar, socialdemokrater, människorättsaktivister, progressiva intellektuella och alla som har vänster-om-mitten politiska åsikter.

Denna slogan exemplifierar perfekt Ecos fjärde kännetecken. I logiken hos Pahlavi-rörelsens extremistiska flygel blir alla som vägrar underkasta sig den monarkistiska agendan—vare sig vänster, republikan, reformist eller annan orientering—en fiende jämställd med Islamiska republiken själv. Ropet vid vissa pro-Pahlavi-demonstrationer "död åt vänstern" ekar exakt den eliminationistiska retorik som kännetecknade europeisk fascism på 1930-talet.

Attacker mot Nobelpristagare: Fallet Narges Mohammadi

Narges Mohammadi, vinnare av Nobels fredspris 2023, har kallats ett "Islamiska republikens projekt" av Pahlavi-anhängare

Narges Mohammadi har tillbringat över ett decennium i iranska fängelser för sin människorättsaktivism. Hon har torterats, separerats från sina barn och utsatts för isolering. 2023 tilldelades hon Nobels fredspris för sin "kamp mot förtrycket av kvinnor i Iran."

Ändå, istället för att fira en av Irans mest framstående samvetsfångar, har delar av Pahlavi-rörelsen inlett ihållande attacker mot henne. Enligt Iran-experten Alireza Nader: "Reza Pahlavis extremistiska anhängare har attackerat Nobels fredspristagare Narges Mohammadi sedan hon tillfälligt frigavs från Evin-fängelset för medicinsk behandling (cancer). Extremistiska Pahlavister hävdar att hennes frigivning är 'misstänkt'."

Attackerna mot Mohammadi eskalerade när Yasmine Pahlavi, Reza Pahlavis fru, ifrågasatte Mohammadis trovärdighet på Instagram och antydde att hennes förmåga att kommunicera från fängelset betydde att hon var "inte en riktig politisk fånge, utan en marionett för den islamiska republikens regering." Vissa monarkister gick så långt som att fördöma Nobelkommittén för att ha tilldelat Mohammadi priset.

Konspirationsteorin att Irans mest berömda politiska fånge i hemlighet är en agent för den regim hon har ägnat sitt liv åt att motsätta sig är precis den typ av paranoida tänkande som Eco identifierade. I denna världsbild blir alla som inte fullt ut omfamnar Pahlavi misstänkta. Ett Nobels fredspris blir bevis på konspiration snarare än erkännande av uppoffring.

Att rikta in sig på Taraneh Alidoosti: När konst blir förräderi

Taraneh Alidoosti, stjärna i den Oscarbelönade filmen "The Salesman", har attackerats för sin dokumentär om Kvinna, Liv, Frihet-rörelsen

Taraneh Alidoosti är Irans mest hyllade skådespelerska, internationellt mest känd för sin huvudroll i Asghar Farhadis Oscarbelönade film "The Salesman". Under Kvinna, Liv, Frihet-upproret 2022 tog hon offentligt av sin hijab, stödde demonstranter och arresterades och fängslades därefter. Efter sin frigivning diagnostiserades hon med DRESS-syndrom—en allvarlig sjukdom orsakad av läkemedelsinteraktioner under hennes fångenskap.

I december 2025 släppte BBC Persian "Taraneh: En dokumentär", som dokumenterade hennes upplevelser under upproret och hennes trots mot obligatoriska hijablagar. Enligt Radio Free Europe har dokumentären hyllats internationellt som "ett av de viktigaste visuella dokumenten från Kvinna, Liv, Frihet-rörelsen."

Ändå har delar av den monarkistiska rörelsen attackerat Alidoosti som en "agent för Islamiska republiken." Logiken är cirkulär och obevisbar: om hon är i fängelse kan hon vara en falsk fånge; om hon gör konst om revolutionen kan hon tillverka opposition åt regimen. Varje ställningstagande hon tar som inte uttryckligen stöder Reza Pahlavi blir bevis på hennes samarbete med fienden.

Attackerna mot Alidoosti—en konstnär vars vapen är kultur snarare än slagord—speglar den anti-intellektuella strömning som går genom fascistiska rörelser. Hennes eftertänksamma dokumentär om kvinnors motstånd anses mindre värd än villkorslös lojalitet. Reflektion blir förräderi.

Skändning av Gholam-Hossein Sa'edis grav

Kyrkogården Père Lachaise i Paris, där en iransk monarkist urinerade på författaren Gholam-Hossein Sa'edis grav

Kanske fångar ingen enskild incident rörelsens nedstigning i barbari bättre än skändningen av Gholam-Hossein Sa'edis grav. Sa'edi, en av Irans mest inflytelserika författare och intellektuella, var en häftig motståndare till shahens regim. Han flydde Iran efter revolutionen 1979 när den nya islamiska regeringen också riktade in sig på vänstern, och dog i exil i Paris 1985. Han är begravd på den historiska kyrkogården Père Lachaise.

I slutet av december 2024 blev en video viral som visade en monarkist draperad i en israelisk flagga som urinerade på Sa'edis grav. Som dokumenterats av Lefteast var detta inte en isolerad vandalism utan "kännetecknande för en större trend bland vissa fraktioner av den iranska oppositionen, särskilt monarkister."

Symboliken var avsiktlig: skändningen riktade sig inte bara mot Sa'edi som individ utan mot allt han representerade—vänsterpolitik, intellektuellt oberoende och opposition mot både shahen och Islamiska republiken. Den israeliska flaggan, draperad över gärningsmannen, tillförde en geopolitisk dimension och knöt handlingen till den monarkistiska rörelsens offentliga omfamnande av Israel.

Sa'edi representerade ett Iran av författare, poeter och kritiska tänkare—en alternativ tradition till monarkistisk nostalgi. Genom att skända hans grav attackerade gärningsmannen symboliskt inte bara en död man utan ett helt intellektuellt arv. Budskapet var tydligt: i det nya Iran som dessa monarkister föreställer sig kommer det inte finnas plats för Sa'edi eller dem som tänker som han.

Systematiska attacker mot författare och intellektuella

Skändningen av Sa'edis grav representerar den extrema änden av ett bredare mönster. Enligt Middle East Forum "främjar Pahlavis chefsrådgivare Amir Etemadi missbruk av icke-monarkistiska dissidenter och journalister, genom att kalla dem 'vänster', 'separatister' och 'terrorister' för att uppmuntra hat mot dem."

Free Iran Scholars Network dokumenterar att många viktiga Pahlavi-rådgivare "uppvisar aggressiv, chauvinistisk, exkluderande och ultranationalistisk politik som kan klassificeras som högerextrem. Vissa sådana anhängare hyllar öppet SAVAK"—shahens ökända hemliga polis ansvarig för tortyr och mord—"och riktar mycket av sin vrede inte mot Islamiska republiken utan mot dess vänster- och före detta reformistkritiker."

Denna fientlighet sträcker sig till akademin. Enligt rapporter "har universitetsprofessorer och konstnärer dragit sig tillbaka från sociala medieplattformar för att skydda sitt välbefinnande, medan journalister har ändrat sin rapporteringsstil eller modifierat sina redaktionella riktlinjer för att uppfylla krav från påtryckningsgrupper."

Iranska författarförbundet, fackföreningsorganisatörer, religiösa intellektuella och tidigare regimkritiker som har betalat dyrt för att motsätta sig Islamiska republiken finner sig nu attackerade av monarkister. De som borde vara naturliga allierade i kampen för demokrati behandlas istället som fiender för att de vägrar underkasta sig Pahlavis ledarskap.

"Underkasta dig eller var tyst": Kravet på absolut lojalitet

Georgetown Summit Front 2023—ett försök att förena olika iranska oppositionsfigurer—kollapsade när "Pahlavi drog sig ur samarbetet och förklarade att hans roll står över alla andras." Denna incident sammanfattar ett grundläggande problem: rörelsen kräver lojalitet mot Pahlavi personligen, inte mot demokratiska principer.

När oppositionsfigurer publicerade en enhetscharta var Pahlavis anhängare bland dem som ledde attacken. Deras kritik var "vag eller till och med konspirationsteoretisk" och ifrågasatte varför chartan använde en knuten näve som logotyp och om detta avslöjade "en dold vänsteragenda." Den verkliga invändningen var mot "själva faktumet att han allierade sig med vänsterorienterade figurer."

Vid Münchens konvergenstoppmöte i juli 2025 utsågs Pahlavi till "Ledare för det nationella upproret". Som kritiker har påpekat skapar detta en struktur där "genom att ständigt vädja till 'folkets vilja' utan att definiera eller organisera den, skapar Pahlavi en illusion av demokratiska principer medan han behåller personlig tvetydighet."

Formeln är klassisk fascistisk populism: "folket" (föreställt som en enhetlig helhet) har valt Pahlavi som sin ledare. Alla som inte håller med är, per definition, inte riktigt en del av "folket." Oenighet är inte legitim politisk skillnad—det är förräderi mot den nationella vilja som Pahlavi hävdar att förkroppsliga.

Trollarmén: Organiserad trakassering och hot

Missbruket som riktas mot Pahlavis kritiker är inte spontant—det visar tecken på samordning. Enligt forskning dokumenterad av Free Iran Scholars Network stödjer betydande bot- och trollaktivitet den monarkistiska rörelsen online.

En undersökning 2023 av dataanalysföretaget Social Forensics fann att "monarkister" var den "mest inflytelserika gemenskapen" av vapenbedda konton som riktade sig mot Iran. Företaget identifierade nätverk av oäkta konton, många med AI-genererade profilbilder, som "aktiverades i början av 2024" efter att ha skapats 2023 men förblivit vilande—"vilket pekar på planerad samordning."

Slående nog fann analysen att "ett av åtta konton som följs av @IsraelPersian [ett officiellt israeliskt regeringskonto] var oäkta monarkistiska konton." Pro-Pahlavi-konton, varav några avslöjades av X som opererande från Iran, "förstärker Pahlavis popularitet samtidigt som de skapar en giftig sociala media-miljö genom trakasserier av icke-monarkister."

Offer inkluderar iranska aktivisten Hamed Esmaeilion, som organiserade stora regimkritiska protester i Berlin under Kvinna, Liv, Frihet-upproret; rapparen Toomaj Salehi; journalisten Masih Alinejad; och otaliga akademiker, journalister och vanliga iranier som uttrycker kritik.

Den onlinediskurs som främjas av dessa nätverk kännetecknas av enkla, repetitiva slagord snarare än nyanserad argumentation. Kritiker är "vänster", "terrorister", "separatister" eller "regimangenter"—etiketter utformade för att stänga ned debatt snarare än att engagera sig i den. Denna utarmade vokabulär är precis vad Eco identifierade som kännetecknande för fascistisk kommunikation.

Den totalitära spelplanen innan maktövertagande

Vad som gör dessa mönster särskilt alarmerande är att de framträder innan något maktskifte har skett. Islamiska republiken styr fortfarande Iran. Pahlavi har aldrig haft ett ämbete. Ändå uppvisar hans rörelse redan:

• Eliminationistisk retorik mot hela kategorier av iranier (vänster, mujahedin)
• Konspirationsteorier om Nobelpristagare och framstående dissidenter
• Attacker mot konstnärer och intellektuella för otillräcklig lojalitet
• Gravskändning av dem som representerar alternativa traditioner
• Krav på absolut lojalitet mot ledaren personligen
• Samordnade trakasserikampanjer mot kritiker
• Firande av SAVAK, shahens tortyrapparat

Som Jacobin dokumenterade är den monarkistiska rörelsens "interna kultur en av paranoia, misogyni och auktoritarism, med anhängare som tar till våldtäkts- och dödshot mot alla, inklusive journalister och forskare, som de inte håller med."

Om rörelsen beter sig så här som oppositionsgrupp—när den inte har någon verklig makt—vad skulle den göra med kontroll över staten?

Varningstecknen för Ur-Fascism

Umberto Eco, när han reflekterade över sin barndom under Mussolini, erbjöd denna varning: "Ur-Fascismen finns fortfarande bland oss, ibland i civila kläder. Det skulle vara så mycket lättare för oss om någon dök upp på världsscenen och sa: 'Jag vill öppna Auschwitz igen'... Ur-Fascismen kan återkomma under de mest oskyldiga förklädnader."

Pahlavi-rörelsen marscherar inte i brunskjortor. Den talar om demokrati och folkomröstningar. Men när en rörelse ropar död åt sina politiska motståndare, attackerar Nobelpristagare, skändar gravar, hyllar hemlig polis och kräver underkastelse under en enda ledare—blir förklädnaden tunn.

Av Ecos fjorton kännetecken för Ur-Fascism överensstämmer Pahlavi-rörelsens dokumenterade beteenden med minst åtta:

1. Kult av tradition — Monarkistisk nostalgi, förkastande av republikanska och vänsterintellektuella traditioner
2. Förkastande av modernitet — Fientlighet mot progressivt politiskt tänkande
3. Kult av handling — Anti-intellektualism, misstänksamhet mot konstnärer och författare
4. Oenighet är förräderi — Behandling av alla kritiker som regimangenter
5. Rädsla för olikhet — Eliminationistisk retorik mot vänster och andra grupper
6. Besatthet av en komplott — Konspirationsteorier om Nobelpristagare och dissidenter
7. Selektiv populism — Ledaren som tolk av "folkets vilja"
8. Nyspråk — Utarmad vokabulär av etiketter och slagord

Eco skrev att "det räcker att ett av dem är närvarande för att fascismen ska kunna koagulera runt det." Åtta är ett mönster.

Slutsats: Oppositionen mot oppositionen

Irans kamp för frihet förtjänar en oppositionsrörelse som upprätthåller de demokratiska värden den hävdar att kämpa för. Istället har betydande delar av Pahlavi-rörelsen anammat taktikerna hos just det system de hävdar att motsätta sig: eliminering av oliktänkande, konspirationsteorier, attacker mot intellektuella, krav på absolut lojalitet och organiserad trakassering av kritiker.

Narges Mohammadis beskrivning av rörelsen som "oppositionen mot oppositionen" är smärtsamt träffande. Istället för att bygga en koalition mot Islamiska republiken attackerar den monarkistiska rörelsen fackföreningsorganisatörer, författarförbund, människorättsaktivister och alla som vägrar underkasta sig Reza Pahlavi.

Detta handlar inte om vänster mot höger, eller om politiska meningsskiljaktigheter. Det handlar om huruvida Irans opposition kan bygga ett genuint demokratiskt alternativ eller om den kommer att ersätta en form av auktoritarism med en annan. De bevis som presenteras i denna analys—hämtade från konservativa tankesmedjor, etablerad media och akademisk forskning—tyder på att Pahlavi-rörelsen, åtminstone i sin nuvarande form, inte representerar demokratins löfte utan hotet från Ur-Fascism.

Iranier har lidit i decennier under Islamiska republiken. De förtjänar bättre än att byta en uppsättning bödlar mot en annan. De förtjänar en opposition som praktiserar den demokrati den predikar—inte en som redan har inlett utrensningarna innan den ens har kommit till makten.